Enligt skollagen ”verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande värderingar”. Den värdegrunden innehåller bland annat respekt för allas lika värde, jämställdhet mellan könen och tolerans. I uppdraget till dagens skolor ingår också det att undervisningen ska vara saklig och allsidig. Eleverna ska förses med kunskaper som gör det möjligt för dem att begripa sin omvärld och att tänka kritiskt. I FN: s barnkonvention deklareras tydligt att ”Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör barnet” inte minst sin uppfattning om sin omvärld.
Det har nu gått mer än 10 år sedan det blev möjligt att starta friskolor i Sverige. Genom ett politiskt maktskifte blev det möjligt att driva igenom friskolereformen. En produkt av friskolereformen är religiösa friskolor som utgör cirka 13 % av alla friskolor i landet. I Sverige finns det 91 godkända religiösa friskolor. Vad gör dessa skolor med barnen? Kan dessa skolor ge en saklig och allsidig utbildning och förbereda barnen att begripa sin omvärld ur ett vetenskapligt perspektiv?
De religiösa skolorna anstränger sig inte för att göra tydlig åtskillnad mellan den egna församlingens trosuppfattning och undervisningens saklighet och allsidighet. Man läser i media att elever vittnar om utrivna ”förbjudna sidor” i läroböckerna, överstrukna meningar med ”fula ord”. Det är naivt att acceptera att religiösa skolorna finns för att, lära ut respekt för andra religioner än den egna, och förstärka demokratin. Skälen för att bedriva religiösa skolor är att förstärka de egna doktrinerna. Argumentationen som framförs av förespråkare för de religiösa friskolornas existens i samhället är en klassisk kamp mellan religion och vetenskap. Det är tragiskt och en fara för demokratin om religiösa krafter tar över skolväsendet i ett sekulärt samhälle. Vilken sorts kultur föds när en skola hävdar att det bara finns en enda sann lära? Hur jämställdheten kan främjas i en skola som bedrivs med religiösa värderingar som utgår ifrån ojämlikhet mellan könen? Vad det kan få för konsekvenser borde historien ha lärt oss. .
Alla religioner delar in människorna i troende och icke troende, de som tror på en vis religion och de som inte gör det. Det finns ingen religion i välden som propagerar för demokrati som styresform, utan en teokratisk diktatur som säger i sitt budskap att människor skall lyda guds lagar även om de inte förstår varför. Jag anser att religiösa friskolor oavsett trosuppfattning i stadgarna inte kan uppfylla de krav som ställs i skollagen när det gäller jämställdhet, saklighet, allsidighet och utvecklandet av kritiskt tänkande hos barnen. Orsaken till detta är religionens auktoritära natur och mansteologi i alla stora religioner.
Makthavarnas marknadsliberalism och kulturrelativism låter att barnens rättigheter komma i kläm i dagens Sverige genom att ge tillstånd till religiösa friskolor. Samhället måste försvara barnens rätt till en saklig och allsidig undervisning och inte tillåta att barnen indoktrineras i religiösa dogmer. Barnens har rätt till en utbildning som öppna dörrar mot kritiskt tänkande inte en utbildning som begränsar deras världssyn. Isolering av barnen i religiösa skolor främjar inte de demokratiska normer som är en förutsättning för ett öppet och fritt samhälle. Religiösa friskolor är en källa till utanförskap, segregation och samhällssplittring.
Detta att ”den som har makten över skolan har makten över framtiden” är välkänd utsaga. Ett samhälle som vill blicka framåt måste uppmärksamma och förbättra barns och ungdomars bildningsmiljöer inte minst skolan. Annars hur kan man förvänta sig att barn och ungdomar ska utvecklas till harmoniska, ansvarstagande och toleranta individer. Barnen måste skyddas från föräldrars förkärlek till religiösa och ideologiska påtryckningar.