Ett systematiskt blundande för ungdomars villkor från ledande makthavare har sänkt livskvaliteten för Sveriges ungdomar i sank. Trots att tiotusentals unga människor nu bänkar sig för ytterliggare en skoltermin så diskuteras ungdomars livskvalitet inte. Det debatteras inte och ledande politiska företrädare verkar helt enkelt inte bryr sig. Ungdomar är idag ingen röststark grupp och i takt med att befolkningen blir äldre minskar de ungas röster procentuellt i antal, kanske är det därför makthavare kan skära ner på ungdomsverksamhet, skola och ungdomsjobb trots att samhället har mer och mer resurser att fördela och utan att egentligen straffas för det. Vi vet att en sänkning av rösträttsåldern till 16 år och det ungdomsval som då skulle följa, då politiker och ungdomar skulle tvingas att mötas, skulle kunna vara början på slutet på den ungdomsfientliga politik och det generationsvälde vi lever i idag. Men då, och innan dess, krävs det att vi har förslag och en politik för en ökad livskvalitet för ungdomar.
Vi vet att dagens skola är långt ifrån det instrument för inlärning och kreativitet som den skulle kunna vara. Det är tydligt att skolan idag mer fungerar som en faktamaskin som endast gör kunskap tillgänglig och inte stimulerar den medfödda nyfikenhet som egentligen gör inlärningen effektiv och meningsfull. Dagens skola hämmar fortfarande införskaffandet av kunskap på eget bevåg, förmåga till kritisk analys och initiativkraft hos eleverna. Vi vill att skolan ska betraktas som ett miniatyrsamhälle, och i viss mån eleverna som medborgare. Elever ska vara välinformerade om sina rättigheter, skyldigheter och praktiska möjligheter. Det ska inte finnas risk för att vissa, hur få det än må vara, ”ramlar igenom” systemet och blir förbisedda. Ett decentraliserat styrelseskick över skolan och dess resurser och betydligt mycket mer är ett måste. På gymnasieskolorna anser vi att det ska vara en majoritet av elever i styrelsen och att elevråd ska ha en beslutande funktion i de flesta frågor. Elevdemokrati har idag bara det sista steget kvar att ta, från pappret till verkligheten.
Den kanske allra viktigaste livskvalitetsfrågan i skolans värld är stressen. Undersökningar från USA har visat att över hälften av alla 17-åringar lider av första stadiet till åderförkalkning, i Sverige har forskare hittat stressyndrom hos dagisbarn. I skolans värld idag är stressen norm, inte undantag. Kunskaper inför prov ska stressas in, betygshetsen stressar, den dåliga fysiska skolmiljön stressar, mobbningen stressar, ojämställdheten och känslan av att bli förbisedd stressar och bristen på pengar stressar. Det här kan man inte längre bortse ifrån, då riskerar vi få en generation som är sönderstressad redan innan den nått arbetsför ålder. Den största bristen och stresshöjande faktorn är bristen på humant kapital i fråga om engagerade lärare, kuratorer och skolsköterskor, klassmorfädrar, kamratstödjare och hjälppersonal. Frihet i sina studier är viktigt, men frihet utan stöd leder till fördärv för vissa. Som elev måste man alltid ha tillgång till en lärare som kan öppna ens ögon för någonting nytt när man kör fast. I de äldre klasserna är betygshetsen det mest stressande. Vi tror inte att betyg är nyttiga i något avseende, då de inte är särskilt tillförlitliga indikatorer på förmåga eller kunskap. Vad de tjänar till är i dag endast som hotbild och maktfaktor för lärarna, för att på så sätt försöka få eleverna att göra tilldelade uppgifter. Detta tillvägagångssätt är fel i grunden och den stressande och hetsande press som betyg utgör bör ersättas med en undervisning som tilltalar och kittlar, som skapar sug efter mer vetande och högre förståelse. En sån undervisning hämmas starkt då signalen som går ut till de studerande är att det man ska ha med sig från skolan och det man ska sträva efter är betyg. Inte kunskap och förståelse, utan betyg. Vi anser därför att betygen i grundskolan ska tas bort helt, och att kurserna på gymnasiet ska bedömas utefter ”godkänt ” och ”icke godkänt ”. För att råda bot på stressen vill vi också öka de ekonomiska resurserna för studerande. Vi vill höja studiebidraget, tillsammans med s och v har Miljöpartiet redan gjort det flera gånger men vi vill fortsätta, och på sikt vill vi att studielån ska ersättas av studielön.
Diskrimineringen i dagens skola måste man råda bot på. Jämställdheten i skolorna kommer ofta i kläm. Ofta beror det på lärares omedvetenhet om könsroller och sätt att handskas med dessa. Vi vill ha kontinuerlig fortbildning för lärarna då det skulle avhjälpa många av dagens brister. Vi kräver också att jämställdhet och diskussioner däromkring ingår som en naturlig del i undervisningen, det bör skapas en medvetenhet kring dessa från början i barnens skolgång. Detta är viktigt då könsförtryck i olika former lätt uppstår om skolans individer är omedvetna om problematiken. Vi får aldrig acceptera en skola där bög och hora är de vanligaste orden i korridoren. Men mobbing får inte ses som ett isolerat problem, utan måste sättas i sitt sammanhang. Här handlar det om självförtroende, något skolan aktivt borde bygga på hos eleverna men tyvärr ofta gör det motsatta. En skola där eleverna får uppleva självförverkligande minskar radikalt risken för att en mobbingsituation ska uppstå. Elever med bra självförtroende har inte alls samma tendenser till försök att förtrycka sina skolkamrater, och de har också lättare att säga ifrån.
Vi har en vision av en skola som är mer som ett kunskapscenter. Där verksamheten inte är mellan åtta och fyra på vardagar utan där människor av alla åldrar välkomnas även under kvällar och helger. I skolans lokaler, som behöver rustas upp och bli fräschare, ska föreningar kunna hålla möten, föreläsningar hållas och utbildning bedrivas och erbjudas. Vi har en vision om en helt annan skola, där frihet under ansvar är något man inte bara pratar om. Vi har en vision om en skola dit alla går med glädje.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom